
Jag springer runt och kÀnner efter lite extra om nÄgot kÀnns annorlunda i kroppen "nÀmen Àr det inte en ganska stark vÀrk dedÀr, den kÀndes nog lite tydligare Àn mina förvÀrkar?!" Etc, etc! Jag blir tokig snart! Och vips sÄ Àr bebis hÀr och jag kommer sÀkert istÀllet sakna spakarna i magen, spÀnningen med att vÀnta och lÀngta efter förlossningen!
Nog om "gnĂ€ll" jag Ă€r sĂ„klart evigt tacksam för att jag ens fĂ„r uppleva att min kropp sĂ€tter en liten mĂ€nniska till vĂ€rlden!đ

